Emelieidafriberg

De finns ett ordspråk som heter de man inte vet har man inte ont av men om man av ngn anledning får reda på en sådan sak så känns de, precis så känner jag nu.
Jag var inne på Facebook och kikade runt lite och hamnade då på en före detta arbetskompis sida. Och läste en sak där som gjorde mig lite fundersam.

Sen jag slutade på mitt förra jobb har jag ett antal gånger skickat sms till mina gamla jobbkompisar och sagt att om de ska hitta på ngt så får de gärna höra av sig. De vore kul att följa med även fast jag inte jobbar kvar. Jag har ju ändå jobbat där i ett år tillsammans med dom.
Idag fick jag då reda på att de ska ut nästa helg, alla som jobbar nu men också sådana som jobbat extra innan jag slutade. Men ingen har ring och frågat mig om jag vill hänga på.
Jag vet inte riktigt hur man ska ta en sån grej, om de inte tänker på en? Eller om de helt enkelt skiter i en och inte vill att man ska följa med.

Hade jag fått ett sms av dem hade jag blivit hur glad som helst. Nu blev jag bara så ledsen, riktigt ledsen och besviken...