Emelieidafriberg

Det e egentligen helt sjukt hur kroppen kan fästa sig vid vissa personer. Bara efter att ha känt dem ett kortare tag. Att kroppen bara släpper allt och bara vill försvinna. Att kroppen väljer att älska en person så oerhört mycket att man skulle kunna göra vad som helst!
Man ska inte vara säker på sitt liv även om man gärna skulle vilja det. Man bildar ett uppfattning, en dröm och ser en bild framför sig som man hoppas ska bli sann, och de trodde jag in skulle bli men så fel man kan ha. Från att ha varit helt underbart med en ny typ av sommar, en utlandsresa så helt plötsligt en dag känns det som att livet stannar, man får en kniv rakt in i hjärtat och kroppen stannar bara upp att leva, man känner sig så hjälplös och värdelös. Varför just jag, varför just nu varför?? Vad har JAG gjort för fel, är JAG ful? Är JAG en värdelös flickvän. VAD HAR JAG GJORT...
Tankarna om att bara få försvinna från allt, slippa alla känslor och all sorg tog övertaget. Jag ville inget annat än att försvinna. Tankarna om hur jag skulle göra fanns alltid där...
Det är inte bara den speciella personen man saknar, man saknar allt runtomkring, miljön, personerna man fått lära känna runt han, hans mamma som jag älskade så oerhört, jag var alltid välkommer och jag kände mig så älskad och hemma hos henne, hans syster var min bästa vän vi hade så kul ihop, vi pratade om ALLT, ibland kom man på att man kanske pratade LITE för mycket, hon var ju trots allt hans syster:) Hans morfar, helt underbar, han har fått mig att skratta många gånger, han e såå mysig!!

Det har gått lite mer än tre månader och jag har gjort allt för att i alla fall försöka glömma men de går inte! Saknaden är så oändlig! Jag vill ha han tillbaka, jag vill ligga där på hans arm, känna hans underbara doft och känna hans andetag... jag vill känna den där tryggheten som han alltid gav mig. Jag vill finnas här... idag.. med honom!
Men jag kommer aldrig mer att få göra det! Han kommer inte komma tillbaka...
Bara tanken på detta får mig att bli ledsen, tårarna kommer bara jag säger hans namn..
Varför lämnade han mig, den tanken kommer upp flera gånger om dagen. Vad gjorde jag för fel?

Du kommer för alltid att han en speciell plats i mitt hjärta, även din familj.....
Och alla minnen som blivit under de 8 månader jag fick tillsammans med dig kommer för alltid finnas innom mig!
Jag älskade dig av hela mitt hjärta....

Saknar dig....