Emelieidafriberg

Idag är dett ett år sedan får älskade lilla plutt (äntligen) kom till världen!
Onsdagen den 24 februari klockan 22.58 kom han till oss genom kejsarsnitt.
Det var en lång dag för mig och Niklas, speciellt för mig som hade så ont under dagen och jag kämpade med mina kraftiga värkar men jag öppnade mig tyvärr bara 5 cm. När klockan var 9 på kvällen kom en läkare in och sa att vi fick en timma till på oss annars var de tvungna att snitta mig eftersom att det började närma sig tre dygn sedan vattnet gick och då ska barnet vara ute. Såklart klarade jag inte av att öppna mig 5 cm till på den timman så jag och Niklas gjordes iordning för kejsarsnitt. Det var väl med blandade känslor som jag rullade mot operationen. Ledsen och besviken över att inte få föda ut mitt barn på egen hand men också lättad över att de änrligen skulle vara över efter tre dagar kämpande.
Jag hade ingen känsel från hals och neråt när de snittade mig men jag var vaken under hela ingreppet och det är jag glad för. Vilken underbar känsla när jag fick höra bebisens skrik och när det meddelade att det var en liten kille. Vi fick se det lilla livet innan Niklas med hjälp av barnmorskan klippte navelsträngen och sedan gick vidare upp till förlossningsrummet för att mäta och väga Skruttis som vi kallade honom. Jag fick ligga kvar då de skulle sy ihop mig och sedan rullades jag till uppvak där jag fick ligga en stund. Niklas och Skruttis kom ner till oss och jag fick för första gången hålla min bebis som vägde 2470g och var 47 cm lång. Vilken underbar känsla. Jag var så oerhört lycklig! När klockan var ca 1 på natten ringde vi hem till våra föräldrar och berättade den stora nyheten och de blev givetvis lättade efter att ha väntat och väntat på besked. Båda föräldrarna ringde till och med till förlossningen på onsdags eftermiddagen för att de var oroliga:)
När jag legat på uppvak en stund rullades vi upp till avdelningen som givetvis var fullbelagd så Niklas fick lämna oss på rummet och åka hem. Då var klockan ungefär 3.30. Jag blev jätte ledsen när han fick åka hem för jag hade så ont att jag inte kunde röra mig vilken i sin tur orsakade att jag inte kunde ta hand om Melwin så de gjorde barnmorskorna under natten tills Niklas kom på morgonen. Det var hemskt!
Under torsdagen hade jag så förbannt ont i min mage att jag inte kunde röra mig och jag hade inte heller kommit upp på benen än sedan snittet. Jag bad om starkare smärtlindring men fick ingen då jag skulle amma. Förbannad blev jag till slut, också pågrund av att jag fick ligga på ett rum men en annan mamma när jag inte kunde klara mig ensam, jag ville inte sova en natt till utan att ha Skruttis & Niklas hos mig så efter många om och men fick vi till slut ett eget rum och Niklas tog tag i detta med att försöka få mig upp ur sängen. Han praktiskt taget drog upp mig ur sängen när jag hade mina armar om min hals men jag var så svag och hade så ont att jag bara stod upp en liten stund. Niklas gick ut till sköterskorna och bad dem ta bort min kateter samt kanylerna på armarna så jag kunde försöka komma upp lite. Nikals drog mig ur sängen igen och jag fick äntligen ta en dusch efter att jag släpat mig in på toa. Hade inte dusckat på 4 dagar så de var helt underbart att stå där.  Melwin hade ju gulsot när han kom så han fick ligga mycket i sin säng och sola. Jag piggnade till på fredagen och på lördags morgon skulle vi träffa läkare för att se om vi äntligen fick komma hem. Niklas packade ihop våra saker och bäddade ur sängarna innan vi ens fått besked. Han hade bestämt sig för att åka hem och som tur var fick vi det.

På söndagen kom mina föräldrar och min lillebror Simon på besök för att se det lilla underverket:)
På måndag var det dags att åka till BB igen för att se hur Melwin mådde. Barnmorskan tyckte att han såg väldigt gul ut så hon testade honom igen. Vi åkte hem och precis när vi öppnat dörren hemma ringder telefonen. Det var BB som meddelade att Melwin hade gulsot fortfarande så de ville att vi skulle komma in direkt. Jag blev helt förstörd då jag bara inte orkade åka tillbaka men vi var ju tvungna för Melwins skull. Jag låg kvar själv natten mellan måndag och tisdag då vi inte kunde få ngn hundvakt men på måndags morgon blev Melwin slö och ville inte äta ngt och jag var ledsen för att min amning inte kom igång så de var jobbigt! På tisdagen pratade de om att lägga Melwin på NEO för att han var så slö och jag och Niklas blev givetvis jätte ledsna. Vi lämnade Melwin till personalen en stund för att gå och en stund och få frisk luft! När vi kom tillbaka var det precis som om att de bytt bebis där i sängen för Melwin var jätte pigg och glad. Skönt! vi fick ett eget rum och Niklas sov över mellan tisdag och onsdag och på onsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem igen!