Emelieidafriberg

I tisdags stod jag i sovrummet och fixade med tvätten samtidigt som jag pratade med min mamma i telefonen. Melwin stod vid soffbordet och lekte när han helt plötsligt bara släppte taget och började gå emot mig. Han var så lycklig när han stapplade fram och han log med hela ansiktet. Vilken underbar känsla!! Och sen fortsatte det så, han stapplade runt här hemma hela kvällen och han var sååå lycklig.

Nu går han mest hela tiden men tappar han balansen och sätter sig ner på golvet kryper han iväg för att ta hjälp av ngt för att ställa sig upp igen, hur man gör det utan att ta tag i ngt har han inte riktigt kommit på än men det är också på väg. Han står på alla fyra än så länge:)

Mammas stora kille!

Såhär glad var han nu i kväll när vi stod och väntade på att pappa/Niklas skulle komma ut från jobbet:)