Emelieidafriberg

Idag är dett ett år sedan får älskade lilla plutt (äntligen) kom till världen!
Onsdagen den 24 februari klockan 22.58 kom han till oss genom kejsarsnitt.
Det var en lång dag för mig och Niklas, speciellt för mig som hade så ont under dagen och jag kämpade med mina kraftiga värkar men jag öppnade mig tyvärr bara 5 cm. När klockan var 9 på kvällen kom en läkare in och sa att vi fick en timma till på oss annars var de tvungna att snitta mig eftersom att det började närma sig tre dygn sedan vattnet gick och då ska barnet vara ute. Såklart klarade jag inte av att öppna mig 5 cm till på den timman så jag och Niklas gjordes iordning för kejsarsnitt. Det var väl med blandade känslor som jag rullade mot operationen. Ledsen och besviken över att inte få föda ut mitt barn på egen hand men också lättad över att de änrligen skulle vara över efter tre dagar kämpande.
Jag hade ingen känsel från hals och neråt när de snittade mig men jag var vaken under hela ingreppet och det är jag glad för. Vilken underbar känsla när jag fick höra bebisens skrik och när det meddelade att det var en liten kille. Vi fick se det lilla livet innan Niklas med hjälp av barnmorskan klippte navelsträngen och sedan gick vidare upp till förlossningsrummet för att mäta och väga Skruttis som vi kallade honom. Jag fick ligga kvar då de skulle sy ihop mig och sedan rullades jag till uppvak där jag fick ligga en stund. Niklas och Skruttis kom ner till oss och jag fick för första gången hålla min bebis som vägde 2470g och var 47 cm lång. Vilken underbar känsla. Jag var så oerhört lycklig! När klockan var ca 1 på natten ringde vi hem till våra föräldrar och berättade den stora nyheten och de blev givetvis lättade efter att ha väntat och väntat på besked. Båda föräldrarna ringde till och med till förlossningen på onsdags eftermiddagen för att de var oroliga:)
När jag legat på uppvak en stund rullades vi upp till avdelningen som givetvis var fullbelagd så Niklas fick lämna oss på rummet och åka hem. Då var klockan ungefär 3.30. Jag blev jätte ledsen när han fick åka hem för jag hade så ont att jag inte kunde röra mig vilken i sin tur orsakade att jag inte kunde ta hand om Melwin så de gjorde barnmorskorna under natten tills Niklas kom på morgonen. Det var hemskt!
Under torsdagen hade jag så förbannt ont i min mage att jag inte kunde röra mig och jag hade inte heller kommit upp på benen än sedan snittet. Jag bad om starkare smärtlindring men fick ingen då jag skulle amma. Förbannad blev jag till slut, också pågrund av att jag fick ligga på ett rum men en annan mamma när jag inte kunde klara mig ensam, jag ville inte sova en natt till utan att ha Skruttis & Niklas hos mig så efter många om och men fick vi till slut ett eget rum och Niklas tog tag i detta med att försöka få mig upp ur sängen. Han praktiskt taget drog upp mig ur sängen när jag hade mina armar om min hals men jag var så svag och hade så ont att jag bara stod upp en liten stund. Niklas gick ut till sköterskorna och bad dem ta bort min kateter samt kanylerna på armarna så jag kunde försöka komma upp lite. Nikals drog mig ur sängen igen och jag fick äntligen ta en dusch efter att jag släpat mig in på toa. Hade inte dusckat på 4 dagar så de var helt underbart att stå där.  Melwin hade ju gulsot när han kom så han fick ligga mycket i sin säng och sola. Jag piggnade till på fredagen och på lördags morgon skulle vi träffa läkare för att se om vi äntligen fick komma hem. Niklas packade ihop våra saker och bäddade ur sängarna innan vi ens fått besked. Han hade bestämt sig för att åka hem och som tur var fick vi det.

På söndagen kom mina föräldrar och min lillebror Simon på besök för att se det lilla underverket:)
På måndag var det dags att åka till BB igen för att se hur Melwin mådde. Barnmorskan tyckte att han såg väldigt gul ut så hon testade honom igen. Vi åkte hem och precis när vi öppnat dörren hemma ringder telefonen. Det var BB som meddelade att Melwin hade gulsot fortfarande så de ville att vi skulle komma in direkt. Jag blev helt förstörd då jag bara inte orkade åka tillbaka men vi var ju tvungna för Melwins skull. Jag låg kvar själv natten mellan måndag och tisdag då vi inte kunde få ngn hundvakt men på måndags morgon blev Melwin slö och ville inte äta ngt och jag var ledsen för att min amning inte kom igång så de var jobbigt! På tisdagen pratade de om att lägga Melwin på NEO för att han var så slö och jag och Niklas blev givetvis jätte ledsna. Vi lämnade Melwin till personalen en stund för att gå och en stund och få frisk luft! När vi kom tillbaka var det precis som om att de bytt bebis där i sängen för Melwin var jätte pigg och glad. Skönt! vi fick ett eget rum och Niklas sov över mellan tisdag och onsdag och på onsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem igen!

Såhär spenderades min födelsedag förra året, min 24 årsdag. Jag vaknade upp på förlossningen:)
Efter en lugn natt fick jag gå upp och äta frukost och sedan satte de dropp på mig som skulle gå igång värkarna och ja tack de kom igång riktigt ordentligt och jag hade såååå ont! Så ont att jag vissa stunder inte kunde hantera dem. Jag hade droppet under dagen men senare på eftermiddagen kopplade de bort de då jag hade så fruktansvärt ont men jag öppnade mig knappt ngt! Kvällen var lugn, hade en liten värk på kvällen innan vi skulle lägga oss bara.
En födelsedag jag aldrig kommer att glömma:)
Melwin ville inte komma ut på min födelsedag heller , utan han hade det tydligen bra där inne vilket ctg:t visade då han hade värligt fina hjärtslag. Kommer inte ihåg hur mycket jag hade öppnat mig men ca 3-4 cm tror jag! min önskan var ju att få behållt droppet och fått komma in i förlossningsrummet för att få lustgas och på de sättet kunnat hantera värkarna bättre men man var tvungen att vara öppen 4,5-5cm flr att komma in där så det blev inget, tyvärr.
Niklas hade ju inte förberett med ngn födelsedagspresent så han gick ner till pressbyrån på sjukhuset och kom tillbaka med en jätte fin nalle som fick göra mig sällskap i sängen samt en choklasask men de innehållet försvann gansla snabb, inte av mig dock;) hi hi

I övrigt hade vi en bra dag men vi längtade sååå efter att få träffa vår bebis som vi då inte visste var en liten kille:)

Har fått frågan om varför jag blev ingångsatt i vecka 37 och det beror på att jag fick havandeskapsförgiftning och jag så otroligt svullen att jag inte klarade av att fortsätta graviditeten! För mitt ocg barnets bästa bestämde de sig för att sätta igång mig. Vi trodde ju så klart att de skulle gå snabbt och lätt men så blev de ju tyvärr inte, fortsättning förljer i morgon...

Idag är ett ett år sedan jag och Niklas åkte till Förlossningen för igångsättning! Vi skulle vara där kl 9 på morgonen och innan dess var vi hos Nikals föräldrar för att lämna av Ludde. Spända av förväntan åkte vi vidare mot förlossningen men tyvärr hände det inte så mkt under dagen! Eftersom att jag bara var i vecka 37 var min kropp inte helt beredd på att bebisen skulle ut, jag fick en gelé som fördes upp vaginalt men som sagt inga drastiska saker hände så dagen var väldigt seg.
Som tur va fick vi in en tv på rummet så vi hade ngt att göra under tiden som vi gjorde ctg och mest bara låg i sängen och hoppades på att något skulle hända.
Många nervösa och förväntansfulla släktningar och vänner satt och väntade på samtal men eftersom de inte hände ngt blev det utdraget för dem också.
Kommer inte ihåg riktigt hur många cm jag öppnade mig med hjälp av gelén men de var max 2 cm!
Dagen bestod mest av att göra ctg på bebisen en gång i timman för att se så den mådde bra samt ta blodtryck på mig för att se så jag mådde bra:) Eftersom att jag var så svullen på magen fick vi alltid ligga och hålla de där små dosorna så de fick kontakt med bebisen:)

Jag och mina två arbetskamrater Maria (tv) & Louise (th)
Men som sagt, Maria har slutat och Louise är mammaledig:)

Dessa önskar jag mig av Melwin och Niklas när jag fyller år:)
Haft dessa skor tidigre, senast förra hösten och de kastade jag när Melwin kommit till världen eftersom att jag gått i dem med mina svullna feta fötter så de var stora som hus och uttöjda till max;)

Nu vill jag ha nya fina till våren:)

De kostar ju en slant men finns ju på ellos.se och där hade vi 40% på valfri vara så de skulle ju vara perfekt:)

Vår lilla goding fyller snart 1 år och man kan lugnt säga att man inte hänger med på allt han kan göra.
Idag har det hänt några grjer som fått oss att skratta! Vi tror att vi lägger grejer på såna ställen så han inte kommer åt de men hans armar måste växa under tiden för han lyckas få tag på allt:)

Jag och Niklas står i köket och fixar med dagens middag när vi hör ngn som låter ungefär som stenar som landar på golvet. Jag och Niklas tittar på varandra och kikar ut i tv rummet. Då har fått tag på min påse med rostade mandlar som han står och skakar så mandlarna åker ut och han tok skrattar. Bara att dra fram dammsugaren.
Vi fortsätter med middagen när vi efter en stund hör ett annat ljud. Niklas går ut i halleen, då har han lyckats få tag i min burk med cola zero (som av ngn anledning hamnade där i går) cola över hela honom och hela hall golvet! Bara att ta fram disktrasan och göra en insats och Niklas tillägger att jag inte sk lägga saker så nära kanten.
De går en stund och vi hör ngt som åker i golvet, jag kikar ut och ser att han lyckats dra ner Niklas mobil som ligger på byrån i hallen, och jag kontrar till Niklas ganska snabbt att han inte ska lägga saker så nära kanten;)

Nu när jag kommer ut i köket och ska fixa lite tradera paket som ska skickas möts jag av detta....



Han lyckas med allt :) Varenda rulle med påsar är utdragna. Tror de är dags att byta plats på detta:)

I morgon ska jag äntligen röntga mitt knä!!
Klockan 10,15 i mrrn i Ulricehamn är det dags! Skönt!

Hoppas bara att de kan se ngn!